Till minne av

S*Solberga Zafirs Eduard
2007-06-05 -- 2008-12-28
Dödsorsak: Akut UVI

Eduard kom till mig när det var kattomt i huset och längtan efter ett nytt liv att älska var stor. Det fanns en bild på Eduard på Heléns sida, han såg ut att ha somnat medan han klättrade upp på en pall eller så låg han så för att maximera värmen från elementet. Den bilden charmade mig totalt. Värme och kyla, båda delarna älskade han. Inne låg han gärna på rygg under ett element och gillade att gå ut när det var snö. Eduard var min lilla (eller ja lilla är nog fel ord han vägde över 6 kg) speciella lurvboll, han älskade att ligga och mysa nära mig med sitt lite annorlunda dova spinnande.

Han hade alltid något lite speciellt i ögonen som om han funderade på något men inte riktigt fick till det. Kanske funderade han på hur man gör för att jama, han gjorde nämligen aldrig det. Ville han något spann han extra högt eller krafsade med tassarna istället. Tassarna, de stora underbara tassarna, de kommer jag sakna så mycket. Eduard brukade alltid, när jag höll honom i famnen, stryka med en tass över min kind, de var så mjuka och goa. Hans päls var mjuk som silke förutom på magen där han var krullig. Han älskade att bli klappad på magen och slängde sig ofta på rygg på golvet framför någon i familjen så vi kunde stryka honom med foten.

Eduard var väldigt skygg och sprang och gömde sig när det kom främmande i huset men återkommande gäster vande han sig vid och visade dem att han accepterade deras närvaro genom att erbjuda dem att klappa honom på magen. Alla som fick ynnesten att träffa honom såg hur otroligt fin han var. Den stora kragen, den yviga svansen, den fina färgen och de där vackra bärnstensfärgade ögonen som alltid studerade en.

Emilian (Eduards bror) avgudade honom och som den spralliga busiga katt han är försökte han ofta liva upp den mer stillsamma Eduard genom att hämta leksaker, kasta sig över honom eller på annat sätt få med honom i leken. När de lekt sig trötta kröp de ihop tillsammans tätt tätt och vilade tills det var dags för nya upptåg. Det är tomt för oss alla i familjen, Eduard vi saknar dig men vi ses vid regnbågsbron!

-Béatrice, Eduards matte

Till dikten "Att välja tårar"

Regnbågsbron

Det finns en bro som förbinder himmel och jord.
Den kallas Regnbågsbron för sina många färger.
På den här sidan Regnbågsbron finns ett land med ängar, kullar och dalar med frodigt grönt gräs.
När ett älskat husdjur dör, kommer det till den här platsen.
Det finns alltid mat, vatten och varmt vårväder.
De gamla och sköra djuren är unga igen.
De som varit skadade har blivit hela igen.
De leker hela dagen med varandra.
Det är bara en sak som fattas.
De är inte med den speciella person som älskade dem på Jorden.
Så varje dag springer de och leker till den dagen kommer när någon plötsligt slutar leka och ser upp.
Nosen skälver
Öronen är uppåt
Ögonen stirrar
Och plötsligt springer den här från gruppen.
Du har blivit sedd.
Och när du och din speciella vän möts.
Du tar dem i dina armar och kramar om.
Ditt ansikte blir kysst igen och igen.
Och åter igen ser du in i ögonen på ditt trogna husdjur.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans…
för att aldrig mer skiljas

egen översättning

Till originalet av Paul C. Dahm